HalvVasan 2/3 -10
Förlåt för dålig uppdatering, men bättre sent än aldrig eller hur ;)
Vi startade 09:21:21 och var i mål 13:54:50 Jag åkte alltså 4,5 mil på 04:33:29 Det var attans att jag skulle missa med 3,5min men i stort sätt så höll jag en medelhastighet på 10km/h och det är jag SKITnöjd med rent ut sagt. Jag är suuupernöjd med min tid och jag hade verkligen jätteroligt!

(Kartan stämmer inte riktigt, men annars så är mina genomsnittshastigheter och lite annat där ;) )
Vissa delar av spåret var galet jobbiga men det var bara att bita i det fanns inget annat.
Jag hade drömskidor, vallningen vad helt klart värd så mycket pengar, kunde vatt liiite bättre glid men jag ska inte klaga. Vädret var mer än underbart, medvind och solsken med bara några minusgrader (Y) Det tackar vi vädergudarna för ;)
Det var en utomordentligt underbar känsla att gå i mål, jag krigade verkligen med mig själv den sista biten och med tanke på hur mycket mina luftrör krampade så är det helt otroligt att jag inte kollapsade, hostade hela kvällen och natten eftetråt när allt släppte x) Men det var sååå värt det.
Henrik (min bror) hängde en krans runt halsen på mig på upploppet, då känner mig sig stolt över sig själv, och man vet att alla träningspassen var värda allt slit. Som sagt allt var superroligt och jag är heeelnöjd.
Nu är det bara att fortsätta med träningen och ligga i som fasen för om nästan exakt ett år ska jag ge mig ut på mitt livs utmaning. Då blir det alla 9 mil hela Vasaloppet
Vissa delar av spåret var galet jobbiga men det var bara att bita i det fanns inget annat.
Jag hade drömskidor, vallningen vad helt klart värd så mycket pengar, kunde vatt liiite bättre glid men jag ska inte klaga. Vädret var mer än underbart, medvind och solsken med bara några minusgrader (Y) Det tackar vi vädergudarna för ;)
Det var en utomordentligt underbar känsla att gå i mål, jag krigade verkligen med mig själv den sista biten och med tanke på hur mycket mina luftrör krampade så är det helt otroligt att jag inte kollapsade, hostade hela kvällen och natten eftetråt när allt släppte x) Men det var sååå värt det.
Henrik (min bror) hängde en krans runt halsen på mig på upploppet, då känner mig sig stolt över sig själv, och man vet att alla träningspassen var värda allt slit. Som sagt allt var superroligt och jag är heeelnöjd.
Nu är det bara att fortsätta med träningen och ligga i som fasen för om nästan exakt ett år ska jag ge mig ut på mitt livs utmaning. Då blir det alla 9 mil hela Vasaloppet
Kommentarer
Trackback